Under året ber vi som församling tillsammans med Equmeniakyrkan i hela Sverige utifrån en nationell förbönskalender med ett nationellt och ett internationellt böneämne. Vi ber också utifrån en egen förbönskalender som lyfter vårt sammanhang, våra grupper och aktiviteter. Till det fogas här på hemsidan ofta en kort reflektion med utgångspunkt i Bibelns bönebok Psaltaren, som under hösten också är utgångspunkt för vår bibelsamtalsgrupp.
Du omger mig på alla sidor,
jag är helt i din hand.
Den kunskapen är för djup för mig,
den övergår mitt förstånd.
Var skulle jag komma undan din närhet?
Vart skulle jag fly för din blick?
Stiger jag upp till himlen, finns du där,
lägger jag mig i dödsriket, är du också där.
Tog jag morgonrodnadens vingar,
gick jag till vila ytterst i havet,
skulle du nå mig även där
och gripa mig med din hand.
Om jag säger: Mörker må täcka mig,
ljuset omkring mig bli natt,
så är inte mörkret mörkt för dig,
natten är ljus som dagen,
själva mörkret är ljus.
Du skapade mina inälvor,
du vävde mig i moderlivet.
Jag tackar dig för dina mäktiga under,
förunderligt är allt du gör.
Du kände mig alltigenom,
min kropp var inte förborgad för dig,
när jag formades i det fördolda,
när jag flätades samman i jordens djup.
Du såg mig innan jag föddes,
i din bok var de redan skrivna,
de dagar som hade formats
innan någon av dem hade grytt.
Dina tankar, o Gud, är för höga för mig,
väldig är deras mångfald.
Vill jag räkna dem är de flera än sandkornen,
når jag till slutet är jag ännu hos dig.
Denna helg är det många som gått till kyrkogårdarna och tänt ljus. Vi har fått utrycka sorg och saknad. Kanske för någon som gått bort nyligen. Kanske för någon som dog för många år sedan. Saknaden kan vi ändå bära med oss. Men för den som tror på Jesus finns också ett hopp om att vi ska ses igen.
Psalm 139, som delvis finns återgiven ovan, beskriver en tro på Gud som alltid är närvarande hos oss. Ytterst i havet, i det djupaste mörker, ja också i himlen och dödsriket. Guds närvaro tar inte slut med döden utan sträcker sig bortom den. Han är oss nära varje dag, från livets början och bortom detta livets slut. Det är en trösterik tanke att den Gud som är hos oss också är den som välkomnat dem som gått före oss.
Denna vecka ber vi för dem som känner sorg och saknad
Gud, tack för att du är nära var och en som sörjer. Tack för att du bär oss i vår saknad och sorg. Hjälp oss att leva i din närhet och det i hopp som du ger.
Vi ber också för vårt internationella arbete
Just nu får flera biståndsorganisationer besked om Sida-stöd som ser ut att minska drastiskt för många av dem. Med anledning av det ber vi för Equmeniakyrkans och andra kristna hjälporganisationers internationella arbete. Vi ber att vi ska få de medel vi behöver och att vi ska får göra skillnad med det vi får.
Vi ber även för Equmeniakyrkan region Syd och Nord
Gud, vi ber för Equmeniakyrkan och Equmenia i region Syd. Vi ber om glädje i arbetet och kärlek i mötet med nya och välbekanta medmänniskor. Speciellt ber vi för regiondagen kommande helg. Vi ber för Region Nord, och de stora samhällsförändringar som sker på många orter i regionen. Hjälp våra församlingar att med Andens hjälp finnas för de människor som berörs av omställningen.
Och för Kongo-Brazzaville
Gud idag ber vi för EEC, vår systerkyrka i Kongo-Brazzaville. Tack för det nya ledarskap som valts för kyrkan i samband med synoden. Vi ber om vishet för dem och ber att du med din Helige Ande ska hjälpa dem att föra kyrkan vidare.
Vi stämmer in i Equmeniakyrkans fredsbön
Jesus Kristus, sänd oss, i din frid, med din fred – över hela Jorden! Amen
