Under året ber vi som församling tillsammans med Equmeniakyrkan i hela Sverige utifrån en nationell förbönskalender med ett nationellt och ett internationellt böneämne. Vi ber också utifrån en egen förbönskalender som lyfter vårt sammanhang, våra grupper och aktiviteter. Till det fogas här på hemsidan ofta en kort reflektion. Under våren kommer den reflektionen ta sin utgångspunkt i ”stororden”. Sådana där ord som den som är van att gå i kyrkan är van att höra, men som kan bära på en större innebörd än att vi helt förstår eller kan förklara dem. Bibeltexterna är hämtade ur Bibel 2000.
Tro
När de kom tillbaka till lärjungarna fann de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem. Men när folket fick se honom greps de av bävan och skyndade fram för att hälsa honom. Han frågade: »Vad är det ni diskuterar?« – »Mästare«, svarade en i mängden, »jag har kommit till dig med min son som har en stum ande. Var den än faller över honom kastar den omkull honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, och de kunde inte.« Han sade: »Detta släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För hit honom!« De kom fram med pojken, och när han fick se Jesus började anden genast slita i honom så att han föll omkull och vältrade sig på marken med fradga kring munnen. Jesus frågade hans far: »Hur länge har det varit så här med honom?« Fadern svarade: »Sedan han var liten, och ofta har anden kastat honom både i eld och i vatten för att ta livet av honom. Men förbarma dig över oss och hjälp oss, om du kan.« Jesus sade: »Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror.« Då ropade pojkens far: »Jag tror. Hjälp min otro!« När Jesus såg att folk strömmade till sade han strängt till den orena anden: »Du stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer tillbaka.« Den gav till ett skrik och ryckte och slet i pojken och for så ut ur honom. Och pojken låg där så livlös att alla sade att han var död. Men Jesus tog hans hand och reste honom upp, och han steg upp. När Jesus hade kommit hem och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: »Varför kunde inte vi driva ut den?« Han svarade: »Den sorten kan bara drivas ut med bön.«
Berättelsen ur Markusevangeliet 9 är en som lätt kommer till tankarna när man talar om tro. ”Allt är möjligt för den som tror”, säger Jesus. Samtidigt möter vi lärjungarna som inte kunde driva ut den stumma anden. Vad var det som gick fel?
Jesu svar är lite svårt att förstå. Men man kan notera en skillnad i lärjungarnas fråga och faderns desperata rop. ”Varför kunde inte vi driva ut den?” vid sidan av ett ”Jag tror. Hjälp min otro!” Man kan fundera på om lärjungarna vant sig vid att kunna driva ut de onda andarna. De hade varit med om mycket och fått göra mycket. Men kanske hade det utvecklats till en tro på sig själva eller en tro på styrkan i deras egen tro som gjorde att de kunde åstadkomma allt.
Men pojkens far kommer med ett desperat rop. Det är inte tal om att han skulle åstadkomma en så stark tro att hans son skulle bli hjälpt. Han erkänner sitt totala beroende av hjälp. han måste lita på Jesus. Det finns inget annat.
I det blir han en förebild också för oss. Vi får sätta vår tillit till Jesus. Tron är given av Gud. Den är inte på något vis något vi presterar eller tvingar fram. Också här får vi komma i beroende och lämna oss i den gode Faderns hand.
Denna vecka ber vi för våra missionärer Gunilla och Pepe
Vi ber för Gunilla och Pepe och det arbete som de står i i Ecuador. Vi ber för ”Vingar till frihet” och arbetet mot våld i nära relationer. Vi ber att du ska öppna vägar och ingångar för arbetet i olika sammanhang. Vi ber för ditt beskydd över Gunilla och Pepe.
Vi ber också för ”Tid för Guds fred”
Jesus Kristus, du som bad för dina efterföljare att vi alla ska bli ett, vi ber med dig för den världsvida kyrkan som rymmer mänskligt liv i all dess mångfald. Led oss till rättvisa, fred och enhet så att vi kan bidra till hela världens och skapelsens fred.
Och för kyrkornas världsråd
Vi tackar för Kyrkornas Världsråd och arbetet för enhet och fred i världen. Vi ber för de pilgrimsteam som besöker konfliktområden för att visa solidaritet och stärka lokala kyrkors och samhällens förmåga att verka för fred och rättvisa. Vi ber för kyrkans ledare och medlemmar runt om i världen – om vishet, mod och uthållighet i strävan att förverkliga Guds vilja på jorden.
Vi stämmer in i Equmeiakyrkans fredsbön
Jesus Kristus, sänd oss, i din frid, med din fred – över hela Jorden! Amen
