Under året ber vi som församling tillsammans med Equmeniakyrkan i hela Sverige utifrån en nationell förbönskalender med ett nationellt och ett internationellt böneämne. Vi ber också utifrån en egen förbönskalender som lyfter vårt sammanhang, våra grupper och aktiviteter. Till det fogas här på hemsidan ofta en kort reflektion med utgångspunkt i Bibelns bönebok Psaltaren, som under hösten också är utgångspunkt för vår bibelsamtalsgrupp. Bibeltexterna är hämtade ur Bibel 2000.
Herren är min herde,
ingenting skall fattas mig.
Han för mig i vall på gröna ängar,
han låter mig vila vid lugna vatten.
Han ger mig ny kraft
och leder mig på rätta vägar,
sitt namn till ära.
Inte ens i den mörkaste dal
fruktar jag något ont,
ty du är med mig,
din käpp och din stav gör mig trygg.
Du dukar ett bord för mig
i mina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja
och fyller min bägare till brädden.
Din godhet och nåd skall följa mig
varje dag i mitt liv,
och Herrens hus skall vara mitt hem
så länge jag lever.
”En kyrka för hela livet – där mötet med Jesus Kristus förvandlar mig, dig och världen”. Så lyder Equmeniakyrkans vision och det är också något som speglas i Psaltarens mes välkända psalm. Psalm 23 tillhör det vi ibland kallar förtröstanspsalmer, psalmer som uttrycket en stark förtröstan på Gud.
Men Psalm 23 blundar inte för det svåra i livet. Den nämner den mörkaste dal. Den nämner fienderna som finns där. Omnämnandet av det dukade bordet i fienders åsyn kan ses som något retsamt, men det är knappast avsikten. I stället handlar det om hur värden håller sin gäst trygg även om fienderna finns runtomkring. Även den som har en tro går ibland genom den mörkaste dal. Men vi går aldrig ensamma där. Här är det också talande att Gud går från ett han till ett du i vers 4 där psalmisten skriver om den mörkaste dal. Hela livet får plats inför Gud. Det som är glädje och det som är tacksamhet. Och det som är rädsla, sorg och oro.
Och Gud vill ge oss en trygghet och hjälpa oss att leva i förtröstan. Inte minst genom att i tron ge oss en identitet som Guds älskade barn. Att bottna i den identiteten och den förtröstan den ger har en förvandlande kraft som kan forma både mig och min omgivning. Mötet med Jesus Kristus förvandlar mig, dig och världen.
Denna vecka ber vi för Redo för livet
Gud, vi ber för projektet Redo för livet. Vi ber för de barn- och unga som finns i utsatta områden i vår närhet. Vi ber att vi genom projektet ska få göra skillnad för dem och för vårt närområde. Var med Renzo som är projektledare och var med alla andra som på olika sätt bidrar till projektet.
Vi ber också för internationella utbyten i Equmeniakyrkan
Gud, vi ber för de olika utbyten som finns mellan församlingar i Sverige och i våra systerkyrkor. Vi ber för medarbetare som är sända hit till Sverige från andra länder. Vi ber för våra församlingar som har flera språkgrupper i sin kyrka. Låt oss få lära av varandra!
Och för Thailand
Gud, vi ber för julfirande i Thailands alla kyrkor och de möjligheter det ger att vittna om hoppet som kom med Jesus födelse. Vi ber att det hoppet också ska ge kraft inför det kommande årets utmaningar för kyrkan.
Vi stämmer in i Equmeiakyrkans fredsbön
Jesus Kristus, sänd oss, i din frid, med din fred – över hela Jorden! Amen
